lördag 29 juni 2013

Drar till Göteborg

Semestern har börjat, 5 hela veckor utan något att göra - så underbart. Eller?

Bilen är packad å klar - skall ner å hälsa på familjen på västkusten. Bo hos syster med familj. Jag skall hänga i butiken Knit & Purl på Olskrokstorget å krama garn, lära mig kassan å lite annat, sen skall jag stå ensam i butiken i slutet av veckan, så syster kan åka upp till Värmland å hjälpa pappa på rallyt.


Stickor, projekt å annat viktigt är det första som åkt ner i packningen. Sen kläder å annat som man inte kommer undan. 

Under veckan skall jag se till att få upp en webbbutik till garnaffären. Görroligt :)



Sen blir det hem igen för att bara packa om väskorna å dra till Indien på bröllop. Det blir mer om det senare. Men det är resa jag ser fram emot med skräckblandad kärlek.


Telefonen är laddad med en massa sköna podcaster, så resan ner kommer gå i ett schvung.

torsdag 27 juni 2013

Jag trillde dit - till slut

Jag hänger rätt ofta på Online Stickcafé på Facebook. Jag kan varmt rekommendera att ta en titt där om du inte känner till gruppen. Om du frågar mig är det mer av en drog att hänga där, dagarna i ända för att se vad folk gör, vad de visar upp å vad de vill hålla på med.

Då å då dyker det upp något som alla bara måste göra.

Ta tex Pytt... All höll på med sin pytt när jag började sticka. Det var pytt hit å pytt dit. Själv undrade jag om jag hade hamnat på fel café? Här hade min syster talat om att man kan träffa andra som stickar.

Ja men eller hur? Det enda jag kunde hitta var inlägg om var hur man skulle göra sin Pytt, å då pratar vi inte om någon maträtt utan den berömda spetssjalen. Kan tillägga här att jag kände mig mycket bortkommen i stickvärlden, precis där i början (6 månader sedan). Ni anar inte hur mycket termer å slang det finns.

Om jag har stickat en Pytt?
<skakar på huvudet>

Näh, det jag trillade dig på var nästa trend - disktrasan. Jag log snett åt alla inlägg på hur bra de är, hur miljövänliga de är och så vidare. Jag betvivlar inte en sekund på det. Tycker en del är riktigt snygg också. Men ärligt talat, varför lägga ner tid på något som skall hänga i diskhon?  Vad är nöjet med det - egentligen? Slöseri med tid om du frågar mig..!

Jag fortsätter glatt med min blåa kofta. Du vet den blåa med alla flätor. Alla stora partier är ju klara, och har varit det i ett par veckor. Jag skall ju bara... Just det, nu har jag börjat förstå hur ufon blir till.



Stopp stopp - tillbaka här igen.

Jag sitter där och försöker få till en snygg söm på armen (för 17e gången) å får bara ett sjuuuukt sug efter att börja på något nytt. Men jag har ju bara så lite kvar på koftan... Men något nytt.... men men... bara något litet, jätte jättelitet.


Ååååh gud så skönt. Ny färg, nytt garn, nya stickor, nytt mönster. Swisch swisch fram å tillbaka (hålmöster för första gången förresten). Swoooch swoooh å jag bara sitter å ler. Laddar telefonen med ett avsnitt av Electric Sheep's Podcast (på engelska).  Swooosch swooosch - å så var den klar


Har lite av känslan av att ha varit otrogen. Koftan och jag skall vara monogama ju.

Trasan - den e snygg och jag tycker om den. Men om jag kommer använda den? Det återstår att se. Hmm, skär den sig mot inte mote väggfärgen. Det går inte för sig det - där åkte den ner igen.

Gå-bort-present : det blir bra
<böjer mig ner å plockar upp en ny wettex>

söndag 9 juni 2013

Cast on - ett nöje?

Nästan varje dag ser jag människor som är glada när de får lägga upp ett nytt projekt på stickorna. Nästan lika ofta som vi får njuta av andras färdiga projekt. 

Jag har precis lagt upp 44 nya maskor till ärm 2 på koftan jag håller på med.



Projektens längd varar allt ifrån några timmar till flera månader. Ok, några blir heller aldrig klara. Du vet, de där vi kallar för UFOn.

Jag har hållit på med min kofta i ett par veckor nu. Inte så mycket kvar på den. Sista ärmen, montering å sticka krage å för knappar, sedan är den klar.



Men ärligt - jag vill inte att det skall ta slut.  Jag känner mig trygg i mönstret, även om jag säkert har repat upp 10% av det jag stickat (mycket lärorikt).

Men det skall bli ett sant nöje att få bli helt klar med den. Det är ju mitt första plagg, om jag räknar bort ett par halsdukar, mössor å ett gäng sockar.

Åååh, sen har jag några rosa nystan som pratar med mig. Snart skall jag göra dem till viljes. Snart så. 

lördag 8 juni 2013

Broms i stickningen

Det finns en sak jag tycker mer illa om när getingar kommer flygande : bromsar. Det är ok när jag hör/ser dem på avstånd, men även då håller jag hela tiden koll på vart de är någonstans, fall i fall de börjar närma sig.

Den här bestämde sig för att min ben skulle bli dagens middag.



Alltså, jag kan inte beskriva hur det känns i kroppen. Kaffekoppen åt ena hållet (långt ut i skogen), stickorna åt andra. Två problem kvar - stickningen i knät å bromsen kom undan.

Var är bromsen?

Tar tag i stickningen å slänger undan den (utan stickor i).

Där e bromsh*****et...!

~ smack ~

De bästa med de här dumma flugorna är att de har knappt vett att vara rädda. Lätt att döda OM man kan kontrollera sina känslor och händar/armar.

Puuuuuuuuuussssst - var finns nu allt?

Kaffekopp = hel = tom = jo, det finns kvar kaffe på pannan = lugnt
Stickorna = inget trasigt = lugnt
Stickning = utan stickor = med flätor = hmm intressant


Jag har börjat bli kung på att fixa flätor som har blivit fel. Ett par minuter senare är alla maskor tillbaka på stickorna igen. Några ställen (vid flätor) har det repat upp sig ett par varv. Men vad gör väl det?

Tjoff tjoff - å så var vi igång igen å denna gången med en broms mindre i världen - hurra..!!!